Ikväll hade vi den tredje samtalskvällen i Birgittakyrkan. Elden brinner i öppna spisen. En halvcirkel med stolar. Två personer inleder. Idag var det Jan och jag. Sedan samtal vi kaffebordet.
Denna kväll handlade det om vänskap och andra relationer. Vi hann med att prata om separationer av olika slag. Varför är det OK att starta en samtalsgrupp för sörjande om orsaken till sorg är dödsfall men inte lika OK om orsaken till sorgen är skilsmässa? Vi pratade om normer och fördomar som gör att relationer försvåras eller t o m förhindras. Flera hade sett TV-filmen "Torka aldrig tårar utan handskar" så vi pratade om sexualitet och HIV/AIDS.
Vi pratade också om vikten av goda samtal och vad som gör att goda samtal uppstår. Jag vill också påstå att vi faktiskt förde goda samtal kring kaffeborden.
Plötsligt knackar det på rutan. Fyra killar står utanför och ler. De bor i kvarteret bredvid och brukar hänga kring kyrkan. De är alltid sugna på mackor eller bullar. Jag tog ett fat, där det fanns precis fyra bullar och gick ut till dörren. Stor glädje!
Arkitekten som gjorde fönster från golv till tak hade en idé att det skulle vara nära mellan utanför och innanför. Ibland funkar det!
En skilsmässa är en separation som gör väl så ont och som för in dig i ett stadium av sorg och misströstan. Naturligtvis vore det rättvist att få lov att diskutera detta med likasinnade, ilskna, besvikna och svikna "medpassagerare". Inget vore mera rätt än att starta en sådan samtalsgrupp. Att tala, prata, berätta och tiga tillsammans är något av det finaste vi människor har - låt oss gemensamt värna om detta unikum. My personal opinion, and I'll stick to it!
ReplyDeleteKloka ord, Heidi!
ReplyDeleteNär en partner dör efter en livslång relation sörjer man i bästa fall en god och kärleksfull relation.
ReplyDeleteVid en skilsmässa efter en lång relation sörjer man nästan alltid en relation som inte varit bra. Det finns oftast mycket mindre förståelse för den sorgen. I värsta fall möts man av synpunkter som att man får skylla sig själv som inte klarade av det eller att man borde vara glad som avslutat den dåliga relationen.
Egentligen är kanske varje sorg - efter död, skilsmässa eller p g a vad som helst - en blandning av olika mer eller mindre komplicerade saker. Återstår att ändå försöka leva så, att varje avsked eller uppbrott blir så sant och äkta som möjligt.
ReplyDelete