Framme i Pietermaritzburg

Så var vi då framme vid resans mål. Med undantag av resan till Kastrup, som var något försenad (men inte så det gjorde oss något) har allt gått som på räls. (Ja, flyg kan gå ”som” på räls.) På flygplatsen i Maritzburg (smeknamn på den plats, som blir vårt hem några år framöver) kunde vi dels träffa vännerna Lorna och Mike, samt hyra en bil. Vi åkte tillsammans till Town Bush Valley och åt lunch. Trevligt att träffas efter några år. Mike redigerade min avhandling och vi lärde känna familjen när vi bodde i Sydafrika för 6 år sedan.

Våra vägar skiljdes efter lunchen och vi åkte för att leta reda på vårt boende. Den person som satt inne med uppgifterna har vi inte fått tag på. Ett tag svävade vi därför i ovisshet men hustrun tog tag i problemet, ringde en präst och universitetslärare vi känner, och efter en stund hade vi en adress att åka till. (När vi fick hjälp att ringa till lodgen fick vi dock veta att Mr and Mrs Goranzon inte fanns på gästlistan. Samt att det nog inte fanns några rum att få tag på, eftersom det är en stor cykeltävling i Pietermaritzburg imorgon och allt är fullbokat.) Vi åkte i alla fall till Ascot Inn och där fanns en bokning på Anders och Kristina. (Utan efternamn!) Så bra! Nu sitter vi på rummet och snart ska vi äta kvällsmat. Det blir med all sannolikhet en tidig kväll. Imorgon firar vi gudstjänst på Lutheran Theological Institute kl 08.00 – om Gud vill. (På latin: Deo Volente. På arabiska: insha'Allah.)