På de kapitalistiska barrikaderna

”Justice, peace and the integrity of creation” (rättvisa, fred och skapelsens okränkbarhet) är tre begrepp var en del av fokus vid Kyrkornas Världsråds (KV) generalförsamling I Vancouver 1983. Man kan säga att det var en förskjutning från att kristen etik annars handlat mycket om privatmoraliska frågor till att handla mer om kollektiv, strukturell synd. Det är inte säkert att alla håller med om att det är viktigt att kämpa för detta. Alla är säkert inte överens om vad begreppen innebär. Exempelvis kan ju fred betyda avsaknad av öppen militär konflikt. Men bara för att det inte förs krig i ett område, behöver det ju inte betyda att det är fred. Och framför allt inte att det råder rättvisa. Det är komplicerade frågor. Det är lätt att ge upp. Dra sig in i sin egen lilla privata sfär och försöka lösa problemen där. Och visst finns det något riktigt i att ”först sopa rent framför den egna dörren”. Det finns exempel på flykt från det privata in i de stora frågorna. Ett sådant beteende skapar inte förtroende. Världen är vävd i ett enda stycke!

Igår kväll gav jag upp på de kapitalistiska barrikaderna. Tillsammans med Ingela sålde jag s k merch på Laleh’s konsert i Kalmar. Jag trodde vi skulle sälja allehanda rättvisemärkta produkter som choklad, kaffe, te mm. Men det enda rättvisemärkta var Laleh’s T-shirt, linne och tygpåse. Utöver det sålde vi CD’s, LP-skivor, affischer mm. Jo, vi fick lyssna på en härlig konsert med mycket livsglädje. Och fick bra platser. Riktigt bra! Men samtidigt var vi en del av den kommersiella apparaten kring en svensk, populär artist. Men varför inte? Det är bättre att det säljs fair trade T-shirts, där arbetarna får något så när hyfsad lön än att det säljs billiga T-shirts, där de som producerat kläderna, jobbat för skitlöner. Laleh har tagit fram ett eget märke, som jag tror heter något i stil med ”no one harmed”. Det är bra! För nåon tid bloggade jag om fair trade timber. Då skrev jag om Forest Stewardship Council (FSC). Häromkvällen var just FSC i blåsväder i Uppdrag granskning. De anklagas för att tillsammans med IKEA avverka urskog i Karelen. Jag tror säkert att kritiken stämmer, även om Janne Josefsson och uppdrag granskning ofta vinklar sina reportage till tusen. Vad som gör mig bekymrad är att FSC inte på sin svenska hemsida verkar bemöta kritiken. Det skulle jag gjort om jag var ansatt på detta sätt. Ändå tror jag att det fair trade golv jag skrev om är bra. Den person jag mötte från Kährs var trovärdig. Men det är ett bekymmer att Svenska Naturskyddsföreningen gått ur FSC. Om detta vill jag veta mer. Ändå vill jag fortsätta engagera mig i globala rättvisefrågor. Det är inte enkelt. När jag på 1980-talet debatterade med ordföranden för Shellhandlarnas riksförbund i Sverige, blev jag från vissa håll hårt ansatt medan andra prisade mig. Det är inte lätt!

När vi sålde Laleh’s merch hade vi två planscher bakom oss. Den ena föreställer Laleh Pourkarim, artist i Sverige, född i Iran och den andra Lilian Busienei, teodlare i Kenya. Världen är vävd i ett enda stycke. Vi är ett enda samhälle och vi hör ihop. Det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt. Vad som behövs är inte mer naivitet. Men det behövs heller inte mindre engagemang. Låt oss tillsammans söka information, kunskap och bli berörda av andras livssituation. Låt oss därefter göra det vi kan och vill för att det ska bli mer rättvisa, för att komma närmare det tillstånd vi kallar fred och för att i handling visa att skapelsen är okränkbar.

Laleh’s merch och fair trade

På torsdag kommer jag att infinna mig i Kalmarsalen kl 17.45 för att få introduktion i att sälja Laleh’s merch och fair trade. Merch är en kort form av engelskans merchandise, som betyder handelsvaror. I detta sammanhang är det väl skivor, T-shirts mm. Anledningen till min närvaro är att vi i Världsbutiken blivit tillfrågade om vi vill vara med, just för att sälja de rättvisemärkta produkterna. Kul! Att vi dessutom får möjlighet att lyssna på konserten är helt OK för min del. Laleh verkar vara en kul tjej. Jag kan inte direkt påstå att jag vet något om hennes musik men det är väl inte för sent att ändra på det!

Shoppingrunda med bonus

Bonus betyder som bekant godhet. Det mötte jag på min korta shoppingtur i Berga Centrum. Det finns en välsorterad mataffär, som heter ICA Rimsmeden. Det var inte mycket jag skulle köpa. Men i närheten av charkdisken mötte jag en kyrkvärd som gav mig en påse med en rosbuske i.

Jag tyckte den var vacker. Ta med dem hem till frun. Den är betald!

Vad ska man säga? Tack så väldigt mycket. På väg mot kassan tänkte jag själv göra ett gott val i flera bemärkelser och köpte två fairtrade chokladkakor.

Egentligen kostade de 24.90 men två skulle gå på 40 kronor jämnt. Nu blev det inte så, för på kvittot hade det inte dragits någon rabatt. När jag påtalade detta gick kassörskan iväg och konstaterade att den ena chokladkakan var felmärkt. Det rättades till. Jag fick mina 10 riksdaler samt ett presentkort på 25 kronor med texten: Prisgaranti som tack för upptäckt prisfel.

En lönande shoppingtur och möten med goda medmänniskor.

Medlemstapp och begravningsgudstjänster

Jag har skrivit om begravningar förut. Dels om begravningar i allmänhet och dels om huruvida begravningsgudstjänster för icke kyrkotillhöriga ska vara kostnadsfria eller inte. Men nu vill jag göra det utifrån ett medlemstappsperspektiv. Om detta skrev jag före påsk. När någon väljer att lämna Svenska kyrkan brukar detta vara en av få konsekvenser som vi upplyser om: På Svenska kyrkans hemsida kan man läsa:

Det är bra om anhöriga får veta att du lämnat Svenska kyrkan. Särskilt viktigt är det att de känner till det inför din framtida begravning. Den som inte är medlem i kyrkan har nämligen inte rätt till begravningsgudstjänst med präst och musiker i en kyrkobyggnad. Och för att få gifta sig i kyrkan ska en av makarna vara medlem.

För 28-åringen känns detta kanske inte helt relevant. Det har helt enkelt inget med saken att göra. Kanske för 82-åringen. Tänk om förtroendevalda kunde fatta mod och besluta: Om det inte står i strid med den avlidnes uttryckliga önskan håller vi gärna begravningsgudstjänst för icke kyrkotillhöriga om de anhöriga önskar det. Skulle det inte kunna betyda att en och annan överväger att gå med i Svenska kyrkan? Skulle det inte kunna vara ett gyllene tillfälle att i praktisk handling låta bli att agera utifrån ett maktperspektiv? När någon är död, behöver vi som stod den döda/döde nära uttrycka både vår tacksamhet och vår sorg. Det behövs en rit! För många är det naturligt att också vända sig till Gud. När vi inte längre kan göra något för den vi höll av, vem ska då ta hand om henne/honom? Att få överlämna den vi älskade i Guds händer är något stort. Jag menar att denna möjlighet ska erbjudas i rikt mått. Utan baktankar. Men jag tror samtidigt att det också skulle kunna innebära att en och annan omprövar sitt beslut att lämna kyrkan eller väljer att gå med igen, om man redan gjort det. Dessutom skulle jag önska att vi blev tydligare gentemot våra medlemmar att det är helt gratis att ringa till sin pastorsexpedition och boka kyrka, präst, kantor, församlingshem osv. Dessa bokningstjänster kan man, om man så vill, få hjälp med av en begravningsbyrå. Vill man det, kostar det oftast (tror jag) pengar. Frågar man mig, kan vi i kyrkan hjälpa till att placera ut kransar och buketter kring kistan och sedan visa fram anhöriga under avskedet ute vid graven eller vid kistan. Jag tror att begravningsbyråerna har en stor och viktig uppgift att fylla men jag tror att det kunde vara möjligt för den som vill att göra mer själv i samband med begravningsgudstjänsten och även få mycket service direkt från sin församling i kraft av att man är medlem. Jag talar inte om kyrkliga begravningsbyråer. Jag talar om medlemsservice. Kyrkvaktmästare, präster, musiker, kanslipersonal, diakoner, församlingspedagoger och andra kyrkligt anställda möter självklart redan i dag sörjande.

Brynäs mästare

Det var framför allt under åren 1970-1972 som jag började hålla på Brynäs. Jag gick i mellanstadiet och bodde i Långträsk i Norrbotten. Piteå har ju aldrig (vad jag vet) haft något topplag och jag uppfattade att Brynäs låg i Norrland, även om det är långt mellan Norrbotten och Gävle. Det kändes som om om de flesta i Tre Kronor kom från Brynäs och Tord Lundström var hjälte. Sammanlagt 9 SM guld för Brynäs. Sextio- och sjuttiotalet var Brynäs era! Måste erkänna att gulden 1993 och 1999 inte berörde mig så mycket. Men i år har det varit speciellt. Flera arbetskamrater är inbitna Brynäs-fans. Vad jag däremot inser är att jag alltid gillat färgkombinationen svart och guld. Det syns på min blogg. Det syns på Brynäs logga. Och det syns på min sydafrikanska doktorsutstyrsel. Tigers for ever!

Arbetsledare 10

Nu har arbetslaget varit iväg på planeringsdagar på natursköna Korrö i Ronnebyån. Det har varit två intensiva dagar. Några bilder får beskriva mina mycket osorterade intryck direkt efter hemkomsten. Korrö är en fantastisk plats. Har en gång tillhört Växjö stift men nu är det Tingsryds kommun som äger stället. Kanske i någon slags stiftelseform. Det arrenderas av Åsa och Ola som är ett trivsamt par. Min tanke var att vi på väg till Korrö skulle stannat till vid Äspeboda kyrkoruin. Där skulle vi firat mässa. Tanken var att ruinen skulle bli en inramning till eftertanke. Men det var nog inte meningen att vi skulle ha den inramningen. Solen sken vackert vid avresan från Kalmar men när vi närmade oss kyrkoruinen började det ösa ner snöblandat regn. Som upphörde när vi passerat ruinen och anlänt till Korrö. Det blev i stället mässa på övervåningen i Herrgården. Altartavla var några väggtapeter föreställande Jakobs kamp vid Jabboks vad och Jesu kamp i Getsemane. Tänkvärt! En smula besvikelse dock, att det inte gick att vara i den vackra kyrkoruinen. Hur tänkte de människor som lämnade denna kyrkobyggnad för den nybyggda kyrkan i Rävemåla 1877?

Efter morgonmässan och en kopp kaffe såg jag i min mobil att jag fått ett mejl. Det meddelade att jag fått en ny följare på Twitter. Biskopen i Växjö stift. Det kunde inte kommit mer lämpligt! Bra tajmning, biskop Jan-Olof och stort tack!

Resten av de två dagarna blev som medarbetardagar brukar bli. Man hinner inte allt men en del. Processer påbörjas. Särskilt tacksam är jag till min arbetskamrater för all god uppmuntran och vilja att se möjligheter, trots att det finns mycket oklart och frustrerande. Även de kritiska inläggen, som ju måste finnas, var konstruktiva till sin natur. Så bilden av kyrkoruinen var nog inte den bild vi skulle ha. Därför kunde vi inte heller, p g a tidsnöd, besöka den på hemvägen. Något annat som inträffade var dock att brandlarmet gick under lunchen. På 10 minuter var deltidsbrandkåren från närmaste brandsstation 5 km bort (Linneryd) där. Att vara arbetsledare kan ibland kännas som att vara utryckningspersonal. En kollega tog bilden nedan. Även det något att fundera över.

Solrosuppropet

Har precis kommit tillbaka från ett kylslaget Larmtorget i Kalmar. Solrosuppropet. Till stöd för de utförsäkrade och i kritik mot den lagstiftning som urholkar situationen för långtidssjukskrivna. Men jag gick inte dit för att delta i ett partipolitiskt möte med syfte att vi ska byta regering. Vilken uppfattning jag har i den frågan, det behåller jag för mig själv. Mötet började med sång av Kim Stranne och det var bra. Sedan hälsade Birgitta Axelsson Edström välkommen. Den första talaren var Christine Holmberg som själv är drabbad av systemet. Hon talade lite för länge men hon talade väl.

Jag är inte svag. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig. Men jag vill att ni ska kämpa med mig.

Det är bra när den som är utsatt själv får en arena att föra sin talan. Jag gillar det! Sedan talade min arbetskamrat, Ulrika Sohlberg Bengtsson. Hon har engagerat sig förr och det kan man läsa om i Östran. Ulrika citerade profeten Hesekiel och det var ett tufft citat. Men Ulrika sade inget om vem som skulle ta åt sig. Hon gjorde inte partipolitik av det.

Människa! Profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren Gud om herdarna: Ve Israels herdar, som bara vallar sig själva! Är det inte fåren som herdarna skall valla? Ni använder mjölken, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren. Ni vallar inte fåren. Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade.

Det är bra att ibland ta i. Det hör till den profetiska rösten. Men det är också bra om man många kan vara med i kampen för en bättre sjukförsäkring. Förra året var jag berörd av Cathrine Pålsson Ahlgren, kristdemokrat, som var med och sa sig ångra att hon varit med och röstat för en försämrad sjukförsäkring i riksdagen. Det kunde man läsa i Barometern. Starkt! Tyvärr gjorde även i fjol en del talare partipolitik av frågan och det hände även i år. Tomas Eneroth (S), som är med i socialförsäkringsutskottet talade till och med om hur viktigt det är med regeringsksifte. Det tycker jag inte hörde hemma på Larmtorget idag. Det sista han sa var (ungefär):

Jag ska kämpa för en bättre sjukförsäkring ända fram till valet.

När han gick ner från scenen gick jag fram till honom och sa:

Jag tänker fortsätta att kämpa för en bättre sjukförsäkring även efter valet.

I bakgrunden skanderade Black Army hejaramsor, i väntan på kvällens match mot Kalmar FF. Jag skulle tro att det blir mer folk och mer ös på den tillställningen än det var på Larmtorget. Men inte desto mindre kändes det viktigt att vara med på torget. Antalet deltagare är inte måttet för huruvida något är betydelsefullt. Själv ska jag gå på mässan i Heliga Korsets kyrka i kväll. Det är ju i alla fall Annandag Påsk!

Solrosuppropet

Om en stund åker jag ner till Larmtorget i Kalmar, där det ska bli Solrosupprop. Jag är med för att jag tror att samhället måste hitta sätt att säkerställa att den som inte kan jobba slipper bli utförsäkrad. Personligen är jag inte övertygad om att en annan regering skulle lyckas bättre än den nuvarande. För många i vårt samhälle är för själviska. Ska vi kunna skapa ett samhälle för alla, måste fler vara beredda att dela med sig. Dessutom finns en värld utanför Sveriges gränser. Våra systrar och bröder i andra delar har inte ens varit införsäkrade! Det återstår mycket arbete! Men var och en kan bidra med något! Samtidigt behöver vi vila mitt i allt arbete och alla kamp. Om detta fick vi en påminnelse i morse, när vi upptäckte att gårdagens bukett med vårblommor innehöll en ny art. Snigelblomman. Underbart!

Herren lever! Enligt ICA Maxi!

Vissa menar att kristofobin breder ut sig. Och visst kan det vara så. Men låt oss då även se positiva tecken på det är OK att vara kristen även i dagens samhälle. I morse hämtade en av pedagogerna tårta på Maxi. Några skulle till Heliga Korsets kyrka och några andra till Birgittakyrkan. (Se där en positiv effekt av den nya organisationen!) Jag måste säga att jag blev både glad och överraskad av texten på påsktårtorna. (Jo, jag förstår att någon i arbetslaget beställt tårtor med den texten. Troligen en av våra härliga vaktmästare.) Men jag hade velat vara med i bageriet, när konditorn spritsar ut texten: Herren lever! På 10 tårtor! Glad är också S:ta Birgitta församlings kyrkorådsordförande, Victor Ramström. Undra om han skriver om detta på sin blogg? Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Påsken är åter religiös

Det är spännande vilken påverkan en enkel bloggpost kan ha på verkligheten. Alltså: en kollega påtalar att blomsterlandet i ett reklamblad säger att påsken inte längre är en religiös högtid. Jag bloggar om detta samt länkar till min bloggpost i en tweet. Blomsterlandet svarar och det ger mig anledning till ytterligare en bloggpost. Kollegan talar jag med i telefon och han meddelar att en rättelse nu finns inne på blomsterlandets hemsida. Jag blir glad över att det jag skriver uppenbarligen läses. (Även om det naturligtvis kan vara så att fler påtalat det hela!) Men framför allt blir jag glad över att ett företag som blomsterlandet ändrar sig och dessutom frimodigt skriver

att påsken fortfarande också firas av religiösa skäl.

Blomsterlandet ber om ursäkt

Så glad jag blir. Tydligen hade någon ansvarig på blomsterlandet uppfattat att jag twittrade om min bloggpost, som handlade om just blomsterlandets reklam. Häromdagen hade jag därför fått följande svar. På twitter:

Texten lyder alltså:

Ber om ursäkt för en felaktig formulering. Självklart tycker Blomsterlandet att man firar påsk av religiösa skäl.

All heder, med andra ord, åt Blomsterlandet. Men nu hinner jag inte blogga mer. Ska iväg på botgudstjänst i Heliga Korsets kyrka.

Burkpant och offergång

På Palmsöndagen ska det vara offergång. Liksom på Trettondedag Jul. Båda dessa dagar går kollekten till Svenska kyrkans internationella arbete. Det är mäktigt att se alla vandra fram och antingen ställa sin fastesparbössa på bordet eller lägga sin gåva i korgen. Vi ser en nytändning när det gäller fastesparbössor. De behövs verkligen! Att ha en påminnelse på köksbordet under 7 veckor. En påminnelse om att alla inte kan stilla sin hunger. Det är viktigt! Kollekten blev också god idag. Tillsammans med världens fest runt SEK 26 000. Pengarna kommer väl till pass och används på olika sätt i den världsvida kyrkan. Katastrofhjälp till viss del. Kyrkosamverkan. Påverkan och utbildning. Man kan sammanfatta helheten genom att säga att det handlar om befrielse. För hela människan. För hela världen. En av de personer som kämpar mest är Sven-Roland. Han har stått flera dagar vid Berga Centrum, det har jag skrivit om i en annan bloggpost. Nu berättade han följande händelse. Tre skolgrabbar hade stått i närheten av honom och tävlat i vem som kunde halsa en flaska läsk snabbast. Sven-Roland berättade livfullt hur roligt de hade och svårt det var. Någon fick inte i sig allt, en annan satte i halsen (eller fick upp läsken i näsan). När alla tre hade tömt sina flaskor gick de in på ICA Rimsmeden, pantade flaskorna och kom med varsin 1-krona, som de la i insamlingsbössan. Sådana berättelser ger hopp och glädje.

Påskvandring i Birgittakyrkan

Det förekommer säkert i ett stort antal församlingar inom Svenska kyrkan (och rimligen även i andra samfund) att man i konfirmandarbetet gestaltar dramat kring påsken på andra sätt än kyrkoåret och de olika gudstjänsterna. Ett sådant sätt är påskvandring. Konfirmanderna får bindlar för ögonen och sedan leds de runt till olika stationer. Med hjälp av andra sinnen än syn, får de uppleva påsken. Någon berättar, andra dramatiserar replikerna. En spik trycks lätt mot handflatan, ättika mot läppen, doft av kryddor vid graven osv. Just utanför kyrkan skulle konfirmanderna gravläggas. Det spelar inte så stor roll att fleece-filtarna är regnbågsfärgade, när man har förbundna ögon. Men killarna i bilen på parkeringsplatsen undrade nog vad vi höll på med!