För tolv år sedan

Min mor dog för tolv år sedan. Tolv är en lång tid och ändå välidgt kort. Jag tänker ofta på mor. Som många andra, som mist någon, handlar det om att få dela med sig av något som hänt, något man känt. En tanke!
Men idag, när det var tolv år sedan, ägnade jag inte min mor en tanke. Det har varit lite för mycket som hänt.
Men så, när jag sitter på gudstjänstgruppen, där vi planerar inför söndagens högmässa. Någon ska ta upp kollekt, någon ska leda förbönen osv. Det är många uppgifter som ska delas upp. Vi för samtal om söndagens bibeltexter. Då vibrerar mobiltelefonen. Jag tar upp den och läser sms:et från ett av barnen:

Hej pappa, jag tänker på dig idag. Bara så du vet. Älskar dig! Puss!

Det värmer. Ja, just det. Mor! Att mir inte längre finns här på jorden, det har jag sedan länge försonats med. Min tro är att min mor lever och det finns tillfällen, när jag känner en väldig närhet. Gemenskapen i mässan är ett sådant tillfälle.
Att ett av mina barn visar stor kärlek och omtanke på min mors dödsdag är också en påminnelse om mor.
Stor tacksamhet!