En vanlig onsdag

I onsdags var schemat relativt välfyllt. Efter morgonbön i kyrkan och sedvanligt kaffe (en given start på arbetsdagen med ungefär 15 min gemenskap i bön och 15 minuters gemenskap kring det som går under namnet varma drycker) hade jag en stund över till förberedelser. Halv elva var det dags för mässa på Riddaren, där det bor ca: 20 äldre systrar och bröder. Vi var många denna gång och det blev en förtätat gemenskap kring sakramentet. En kopp kaffe även här. Någon är en bit över hundra, en annan blind sedan länge. Men Jesus i enkelt vin och bröd känner inga gränser. Jag undrar hur länge vi kan fira denna typ av församlingsgudstjänster mitt i sällskapsrummet på ett kommunalt äldreboende. Personalen är positiv. `Just denna dag var det tandvård, så en efter en hämtades under mässan, för att få sina tänder i ordning. Det kändes bra även det. Lite ortodoxa kyrkan, på något sätt.
Hem och släppa ut hunden och få en bit mat. Sedan var det dags för konvent. Alla präster och diakoner på Öland och runt Kalmar (Norra Möre) samlades i Två Systrars kapell. Vi skulle dels prata om konfirmandarbetet, dels träffa vår blivande biskop, d v s biskop electus Jan-Olof Johansson. Det var väl inte så klurigt att prata konfirmandarbete med just präster oh diakoner. Det skulle varit bättre att samla alla som arbetar med konfirmander. D v s även församlingspedagogerna och kanske en och annan musiker eller vaktmästare. Dessutom hade föreläsaren först blivit lovad tre timmar, men p g a biskopsbesöket krympte det till 40 minuter. Det blev inte bra.
Biskopen talade mindre än 40 minuter och själv har jag svårt att få något grepp om hur vår nya biskop kommer att bli. Många tycker att det blir bra. De känner honom och känner sig trygga i det. Jag hade kanske hoppats på lite mer djärvhet. Men jag kommer att lägga honom och vårt stift i Guds händer i bön.
När konventet var slut var det dags för at åka hem och ta det lite lugnt innan kvällspasset. Först Gud och spagetti med barn, ungdomar, föräldrar och även några äldre församlingsbor. Kort gudstjänst i kyrkan. Vi hade med oss lera och funderade kring hur Gud kan forma och även omforma oss. Edvin som är i femårsåldern tyckte att den banan jag gjorde i lera var för platt. Jag lade undan den och tog en ny bit lera. Då sa Edvin att jag kunder använda den gamla biten och göra om den. Mycket bra. Hur gör jag då? Frågade jag och fick svaret: Banka till den. Ja, det är kanske så Gud gör med oss ibland. Bankar till oss. Det låter obehagligt. Och jag säger inte att detta är en genomtänkt teologi kring lidandets problematik. Men i stunden där på kyrkgolvet med barnen och lerklumparna kändes det OK att Gud skulle banka till mig i all ömhet om jag behöver omformas.
Efter gudstjänsten äter alla spagetti. Sedan var det dags att förbereda sig för mässan och därefter KU, som inleddes med ett kort bibelstudium om bibelns syn på alkohol och dryckenskap. Som en inledning på kvällens besök. Vi hade besök från Ung KRIS och det var spännande.
En fullmatad dag. Gamla, barn, unga. Fantastiskt att vara präst. Mässan i centrum. Bibeln i handen. Lera och spagetti med. Torsdagen blev lugnare och nu väntar tre dagars ledighet. Det är skönt det också!