Sunday, 15 August 2010

Sommarsöndag

En högmässa i den Evangeliska Lutherska kyrkan i Sverige (som vi vanligen kallar Svenska kyrkan) kan te sig olika, beroende på var man bor. Jag har firat högmässa med få personer och jag har firat högmässa med många. En buss med pensionärer på resa kan fylla en kyrka, beroende på var man bor.

I morse, när jag kom till S:ta Birgitta kyrka, var det inte så många där. Närmare bestämt ingen alls. Jag var först, för jag hade hämtat 6 tårtor på Maxi. Så småningom trillade det in lite folk. När vi skulle be inför gudstjänsten, en halvtimme innan, var vi i sakristian 6 personer. I bönen slog det mig att jag var äldst. Då har jag ändå inte fyllt 50! Till yttermera visso var det en kvinna och fem män. Johan är drygt 20 och kyrkvärd. Roger är också kyrkvärd men har nog fyllt 30. (Kanske 40, jag vet inte säkert!) Anton, vikarierande kyrkvaktmästare är runt 20, liksom Victor, kyrkorådets ordförande. Ida-Karin, församlingspedagog är i 30-årsåldern. När textläsarna kom, Katarina och Lars, var jag fortfarande äldst i sakristian. Visst, dagens kantorsvikarie, Ingegärd, klår mig med några år och även Ingrid och Christina i köket, liksom Gertrud och Anders, som hjälpte till med nattvardsutdelandet. Men ingen kan ta ifrån mig upplevelsen under bönen i sakristian.
Vi var över 90 i kyrkan och många stannade kvar på kyrkkaffet. Innan jag gick hem, satt jag och planerade för höstens vuxenkatekumenatsarbete tillsammans med bl a Kerstin och Bengt, som blir ledare för höstens grupp. Så har visionen varit, att gruppen inte ska ledas av någon anställd.

Vi tog upp kollekt till Kalmar stadsmission. Den inbringade kring 2 500:- denna söndag. Men eftersom det kommit en vädjan om nödhjälp till Pakistan, skickade vi runt en korg vid kyrkkaffet. Det blev 1 800:- till detta ändamål.

Vad är detta? Något slags skryt? Så kan det kanske upplevas men det handlar även om vilka bilder av en församlings liv vi lever med. Visst finns det församlingar som kämpar med vikande siffror och visst har vi problem även i vår församling. Men ibland är det också fullt av liv. Även en ordinär sommarsöndag. Det är ju något att vara glad och tacksam över, tycker jag.

(Då har jag inte nämnt den första vigsel jag haft i Birgittakyrkan. Min egen vigselkyrka. Den ägde rum igår, lördag, och det var 150 personer i kyrkan, som bland annat sjung kraftfullt i psalmen: Halleluja, sjunga om Jesus.

En fin helg i Birgittakyrkan med andra ord.

No comments:

Post a Comment