Arbetslinjen, fallskärmar och svindel

Personligen har jag en släng av svindel. Därför skulle jag inte vilja prova på fallskärmshoppning. Men det är klart, om fallskärmen var tillräckligt stor. Då kanske det kommer i ett annat läge.

Nu senast handlar det om ett stadsråd, som hoppat. Man kan läsa om det bl a på DN's nätupplaga. Stadsrådet Littorin ansöker om lite drygt en miljon. För ett år i arbetslöshet. Som han på sätt och vis själv har valt.

Man skulle kunna säga så här: Ju mer svindel, desto större fallskärm. Eller omvänt: Ju större fallskärm, desto mer svindel.

Arbetslinjen! Hur blev det med den? Skulle det löna sig att vara arbetslös? Jag förstår ingenting. Eller en hel del! För Littorin följer ju bara reglerna. Men vem har beslutat om dessa regler? Och vilka andra på arbetsmarknaden, som själva sagt upp sig, omfattas av liknande villkor?

Det liknar en scen ur kultfilmen "sopor", där slottet ockuperas och alla får äta leverpudding, utom kungaparet. Drottning Slivia är vegeterian och får grönsaker men kungen äter fjällripa (tror jag det är). På frågan varför han inte äter leverpudding som alla andra, säger han:
-Jag måste solidarisera mig med de andra kungahusen!

Regn, städning och resor

Semester innebär att man kan göra en del annat. Regn är inte det man förknippar med den perfekta semestern men efter halvannan vecka sol och högsommarvärme är det välkommet. Inte bara i trädgården. Inte var det så roligt för knallarna på Kalmar marknad, det kan jag förstå. Men här i huset innebar regnet att vi kunnat ägna tid åt att städa i källaren. I höst blir hustrun och jag själva i huset eftersom de sista ätteläggarna planerar att flytta. Just nu är det därför mer pryttlar än vanligt. Men igår tog vi ett nappatag med matkällaren/förrådet. Mycket tillfredsställande. Tack svägerskan, som tog med sig alla konserveringsburkarna inklusive den stora grytan. På fyra år har vi inte använt den. Annat ska till stadsmissionen. En del till tippen vid tegelviken. Sedan ska förhoppningsvis ungdomarna ta med sig ett och annat. Prylar lär det bli kvar ändå. Men kanske något färre. Och lite lättare att hitta det man söker.
Jag är sannerligen på intet sätt fri ifrån materialism. Men jag vill gärna ifrågasätta ägandet som princip. Två citat återkommer jag ofta till. Den första tror jag är en dansk s k gruk:

Om du äger mer än åtta ting så äger tingen dig.

Det andra citatet vet jag inte vem som står bakom. Kanske min svärfader:

Köp inte det du behöver. Köp bara det du inte kan undvara.

Nåja, jag köper ändå ganska ofta sådant som är onödigt och jag kommer definitivt att ha fler än åtta ting kvar efter städandet. Men riktningen är klar! Därför hör även resandet till semestern. Genom att i sin väska packa ner ett begränsat antal tillhörigheter skapar man en illusion. Åtminstone känns det så för mig. Jag gillar att resa lätt. Med inte alltför stor packning. Då känner jag mig friare. Dessutom får jag (och hustru, förstås) möjlighet att träffa vänner, som vi inte sett på ett tag. (Och naturligtvis njuta av deras hem, gästfrihet, prylar mm. Men det är en annan historia.

Aioli eller panacotta

Idag ska det ske. Hela den närmaste klanen ska träffas på sommarstället och avnjuta god mat och dryck. Framför allt den champagne, som begåvats släkten av den i Schweiz bosatte morbrodern, tillika hustruns gudfar. (Säkerligen var mostern med på gåvan, som åtminstone gällande den ena av flaskorna var en gåva särskilt riktad till yngste sonen i samband med dennes student. Dock icke för avnjutande i enskildhet utan tillsammans med resterande familj). Nåja, två flaskor G. H. Martel & Co. (Brut. Coeur de Cuvée) är anledning nog att dra ihop familjen. Grillad laxsida står på menyn. Utöver alla andra tillbehör blir det hemgjord citron-aioli. När äldste sonen tillverkat denna tillsammans med fadren insåg han att det bryter mot alla kulinariska regler, att vi sedan serverar citron och fläderpanacotta. Jo, det inser fadren men vad ska vi göra, när nu äldsta dottern beställt panacotta och modern, som även förordat aiolin, prompt ville ha citronsmak både i aiolin och på panacottan. Tricket blir att hålla de båda åtskilda, så att ingen contaminasammanblandning kan ske förrän de båda förenas i skön (förhoppningsvis) harmoni i diverse matsmältningssystem.
Det är semester och ska bli trevligt att samlas alla. Bara nu yngste sonen, näst äldsta dottern och yngsta dottern har jobbat färdigt, så att de kan komma ut i tid. Tillsammans med morföräldrar, mosterskapet med tillbehör och diverse andra respektive. Sammanlagt ska 14 personer förhoppningsvis trivas. Och en hund! Vi får se om hunden föredrar panacotta eller aioli. Eller kanske en hundgodis!

Morgondopp i Vrangsjön

Hustrun vaknade till vid sjutiden.
- Ska vi gå upp?
- Ja, vill Du bada?
Vi gick ut ur lillstugan, lånade stövlar, ut i hagen, förbi tackorna och lammen. Av med kläderna och ner i det 24-gradiga vattnet. Småländsk insjö. Underbart. Semester. Sommar. Livet!

Händelser vid Ko-udden

Ko-udden. En av badplatserna i Norra Kalmar. Lagom långt bort. Svalkande vind och sköna dopp. Då kommer en man i den övre medelåldern och kommenterar min blogg.
- Jag har inte läst något sedan bananen.
En drygt 20-årig ung dam börjar då helt oprovocerat sjunga 'banan-kontakt'-låten, varvid en annan ung kvinna håller för öronen och utstöter gutturala läten, för att slippa höra sången.
Vem hade trott att bloggandet skulle få så märkliga konsekvenser på en badplats i Kalmar en vanlig tisdagseftermiddag i juli?
Väl tillbaka i hemmet uppsöker jag husets svalaste plats, källaren och inser att semester är skönt!

Banankontakt

När det är dags för Kalmar Stadsfest ska jag gå runt i en banandräkt i stadsparken och göra reklam för Fair Trade. Tja, kan det bidraga till en bättre värld, så gör jag det gärna. Som alla förstår var jag svårövertalad. Att spela apa och utmärka mig, har aldrig riktigt varit min grej. Men vad gör man inte för den goda saken!
Kalmar är en Fair Trade City. Tittar man på hemsidan ser man att två av Svenska kyrkans församlingar är med. Men inte S:ta Birgitta församling, där jag arbetar. Det måste vi ändra på. Om jag nu ska vara banangubbe.
Men det får blir efter semestern, som börjar imorgon kväll.

Biskop Koskinen i bråk med Sverigedemokraterna (SD)

Vad är det med biskoparna nuförtiden? Varför hamnar de i något som stundtals liknar handgemäng? Biskopen i Visby reagerade på att SD hade torgmöte utanför kyrkans tält, enligt DN. Det är i och för sig bra att han reagerar. Men om vi nu har en demokrati måste väl ändå ett politiskt parti, som fått polistillstånd att ha ett torgmöte, få ha det. Även om Svenska kyrkan störs. Jag håller verkligen inte med SD om särskilt mycket men det ska ha samma demokratiska rättigheter som andra. Så länge de inte bryter lagen. Sedan ska vi debattera och diskutera och med argument visa på ett alternativ.

Kyrkans Tidning ger en bild där Koskinen och Svenska kyrkan framstår som offer i konflikten.

– Sverigedemokraterna som står för ett helt annat budskap än Svenska kyrkan ställer sig två meter framför vårt tält så att vi inte har möjlighet att visa vårt budskap, sade biskopen till TT efter händelsen.

DN ger delvis en annan bild, även om offermotivet även finns med i en kommentar av biskopen:

- Det är att undergräva våra demokratiska rättigheter. Det känns mycket märkligt att de får mera rätt än Svenska kyrkan, sade Lennart Koskinen.

DN låter även en polis hävda att biskopen inte alls blev bortmotad med våld.

Dan Paulsen vid Gotlandspolisen vill inte kännas vid att biskopen ska ha blivit bortmotad med våld.
– Jag har pratat med personalen på plats och har inte fått någon uppgift om att det skulle förekommit våld i sammanhanget, säger han till DN.se.

Helagotland.se å sin sida styrker dock bilden av att biskopen faktiskt blev bortmotad med våld. Där problematiseras också situationen, genom att det påpekas att SD ställde upp sitt podium på ett sådant sätt att man kunde få intrycket att det var Svenska kyrkan som stod för mötet.

På youtube finns så klart allt på bild, så man kan se efter själv. Så våldsamt var det ju inte.

Personligen anser jag att biskopen och kyrkans personal kunde visat mer fantasi och exempelvis använt sitt tält till att föra fram ett starkt och tydligt motbudskap. Hur hade Greenpeace gjort? Men förmodligen gick allt för fort.

Kysst - på munnen!

Det är inte varje söndag, som jag hamnar mitt emellan två damer på kyrkkaffet, som visar sig vara inställda på pusskalas. Den ena höll en mössa framför våra ansikten och så fick jag en stor, blöt puss nästan mitt på munnen. Den andra tog resolut min hand och satte den i sin midja, farligt nära bysten.

Allt detta besågs av kyrkkaffegästerna och jag tvingades be dem låta bli att avslöja det hela för hustrun.

- Men då måste Du torka bort läppstiftet från kinden, blev svaret från en av församlingsborna.

Hur kunde detta ske? Jo, vi hade besök av 'Ryska sången' i högmässan. En fem personer stark kör med enorma röstresurser. I högmässam sjöng de fyra sånger, som verkade hämtade ur den ryskortodoxa liturgin. Mycket allvarsamma men samtidigt vackert och mättat av spiritualitet.

Men på kyrkkaffet dök de in i folkdräkter och det andliga byttes mot det burleska. Jag drogs fram till en rad stolar och där utspelade sig det ovan nämnda. Under ivrigt sjungande. Förmodligen handlade sången om två damer som slåss om en karl (och jag fick rollen som karln). Men kul var det!

I högmässan var det dessutom dop och ganska välfyllt blev det en vanlig sommarsöndag. Det är något speciellt att få arbeta så här års. Mycket jobb men också mycket trevnad. Fredagens begravning, övergick i lördagens två dop och en vigsel. Söndag högmässa med dop, ytterligare en dopgudstjänst, fotbollsspel på Fredrikskans, där vi var tre präster, som såg till att domkyrkans konfirmander fick stryk av präst- och ledarlaget. Sedan en kvällsmässa i domkyrkan och imorgon blir det först begravning och på kvällen håller jag ett föredrag i sommarteologiserien: 'Samkönade vigslar - problem eller möjlighet.' Jag undrar vad mina ryska flickvänner från Kaliningrad skulle säga om det?