Wednesday, 6 January 2010

Inget hår alls - men flera fruar

En som man inte kan önska 'grått, nytt hår' är Sydafrikas president, Jacob Zuma. Han är helt slätrakad. Men han kompenserar sitt kala huvud genom att nu gifta sig med sin tredje fru. (Fast det är hans femte totalt.) Han är även förlovad, så tanken är att det blir fler. Enligt uppgift är han far till 18 barn.

Detta är lagligt i Sydafrika! Men är det bra? Jag tycker inte det. Även i Sydafrika argumenteras det. Det handlar om huruvida det är förenligt med bibeln. Huruvida det är ekonomiskt försvarbart med tanke på att skattebetalarna ska försörja presidentfamiljen. Ett annat argument är kopplingen AIDS och polygami. Zuma själv menar att det finns många andra män, som har älskarinnor vid sidan om. Skillnaden är att han lever med flera kvinnor öppet. Han blir också försvarad från olika håll. Man säger att kritikerna inte tar hänsyn till Zumas kultur. (Zuma är Zulu.)

Men ett argument saknar jag. Varför lägger man inte ett genusperspektiv på det hela? Jag vet ingen kvinna i ledande ställning i Sydafrika, som har flera män? Skulle det accepteras?

Vi undrar, hustrun och jag, vad Zumas ledarskap kommer att betyda för kvinnors situation i Sydafrika?

Men det är intressant, detta med olika kulturella bruk. I samma ögonblick som man kritiserar en annan kultur eller en annan tid, för den delen (kanske med rätta) blir ju den självklara frågan: Vad är det i min kultur, som inte håller måttet? För det kan väl inte vara så att min kultur är den mest högstående och felfria i världshistorien?

Nästa fråga blir då: är jag öppen för kritik? För förändring?

Idag är det Trettondedag Jul. Stjärntydare från en annan kultur samlas kring Jesusbarnet. En bild för vikten av kulturell kommunikation och mångfald. Att främmande folk har något att ge. Det är traditionellt en Missionsdag i kyrkan. Bland annat samlas pengar in till detta. Men frågan är: Är vi bara givare i missionssammanhanget? Eller kan vi också vara mottagare? Vad menar jag med detta? Jo, att vi har mycket att lära av andra kulturers sätt att gestalta kristen tro. Det innebär att det svenska sättet att vara kristen, eller det västerländska, eller det feministiska eller det patriarkala, eller det högkyrkliga eller det lågkyrkliga eller något annat kontextuellt sätt att vara kristen inte nödvändigtvis är det enda rätta.

Två saker till slut:

1) Tänk om det hade varit både män och kvinnor som kom till Jesus med gåvor? Eller var det kanske det? Det är ju bara en legend som säger att det var just tre och i den nuvarande bibelöversättningen står det inte 'vise män' utan 'några österländska stjärntydare.'

2) Jag tycker fortfarande att polygami är helt fel!

No comments:

Post a Comment