Diakon och prästmöte

Tisdag - torsdag samlades några hundra präster och diakoner till möte med vår biskop i Växjö. Hur var mötet? Ja, det var väl egentligen många möten. Samtal med kollegor två och två. Så viktigt! Möten i mindre grupper - så bra! Stora samlingar - ja, då blir man genast mer kritisk. Detta måste jag erkänna. Mycket kunde ha gjorts bättre. Men hade det blivit bättre om jag gjort det självt? Inte med självklarhet.

Det blir en del gnäll när man samlas så här. En del av gnället var rättmätigt. Men sedan bygger det på och blir onödigt.

Vad har jag lärt mig och tar med mig hem?

Kanske det viktigaste är att överhetskyrkan är på väg bort. Den har gjort sitt och nu hoppas jag att något nytt växer fram.

Jag vill ha fler och mindre stift i Svenska kyrkan. Så att det inte blir så mycket apparat utan mer liv. Biskopen är en viktig funktion som bygger på förtroende och närhet. Växjö stift kunde lätt delas i 3. Vi har ju redan en domkyrka i Kalmar. Men det behövs inget stort biskopspalats. Biskopen kan bo i en lägenhet någonstans. I ett radhus eller en villa. Röra sig ute bland folk. Inget stort stiftskansli. Några som är lite framåt och brinner för det de gör, kan få förtroendet att jobba med biskopen under en begränsad period. Kanske 3-5 år. Sedan ska de bytas ut!

Detta kommer. Resurserna (läs pengar) minskar. Är det ett hot? Jag ser det mer som en möjlighet. Då kanske andra resurser (läs människor och förtröstan på Gud) ökar. Det är väl inte alls hotfullt?

Men nu är det fyra år till nästa möte. Ska bli spännande att se vad som händer fram till dess.