En trevlig överraskning

Igår döpte jag ett barn. Inget konstigt med det! Jag vigde också ett ungt par. Det är heller inget märkligt. Att det var det unga parets barn, som jag döpte, är inte heller helt ovanligt. En av kontrahenterna har jag konfirmerat. Det är inte något som jag ofta är med om. Eftersom jag flyttat ett par gånger sedan jag blev präst, får jag inte följa människor 'från vaggan till graven' så ofta. Det får man om man är i samma församling många år.
Nu kom både bruden och brudgummen från Aneby, där jag varit präst i 10 år. Detta gjorde att jag även kände en stor del av bröllops- / dopgästerna. När jag var på väg att gå från den efterföljande festen, sa brudgummens mor, att jag måste stanna. Det ska komma någon och uppträda, som gärna vill träffa mig.
Så jag stannar och in kommer en gammal gumma i kappa, handväska och basker. Det var Annelie Franzén, känd komiker och skådespelare från Aneby. Det var mycket roligt. Svensk lokal buskis, när den är som bäst.
Att vara präst i en mellanstor stad innebär att inte alltid känna människor man möter. Jag kan döpa någon som bor i andra ändan av stan eller viga ett par, som bor i Stockholm.
På landet möter man människor med större regelbundenhet. Det kan jag sakna ibland.
Men det har även sin klara tjusning att vara på en större ort. Summa summarum, kan man säga att omväxling förnöjer och jag känner mig priviligierad, som får vara med om olika upplevelser.