Kebnekaise-expeditionen 1

Vi är hemma igen. Alla kom upp på berget. Alla kom ner. Allt har gått bra. På vägen hem kände jag ett stort behov av att smälta alla upplevelser. Det gör jag bäst genom att skriva om det. Med andra ord kommer bloggposterna ett tag framöver att handla om denna expedition.

Jo, jag kallar det exepedition, för det har verkligen varit ett helt företag. Idén kom för mer än ett år sedan. Ingen vet längre vem som först kom på tanken. Var det något av barnen? Själv tror jag ju att det var jag själv. Förmodligen har jag fel. Syftet var i alla fall att fira Kristinas och mitt silverbröllop, som egentligen inträffade redan den 16 juni. Men, som en del kanske vet, är juni ingen bra tid att bestiga Kebnekaise. Bättre väderförhållanden i augusti.

Vi har alltså haft mer än ett år på oss att förbereda oss. Jag ska inte trötta med alla detaljer men det är för det första inte helt enkelt att samordna 7 almanackor. (Om man nu räknar oss föräldrar och våra fem barn.) Till det kom ett antal respektive, som i slutändan blev 2. Tågbiljetterna beställde jag i mars men ändrade i maj, för att anpassa dem efter skolstarten. Det visade sig att det blev något billigare efter ändringen.

Sedan har det varit bokning av hotell i Kiruna, restaurangbokning på samma ort, inköp av utrustning, lånande av utrustning, skickande av mejl kors och tvärs mellan deltagarna, telefonsamtal till Kebnekaise fjällstation osv. Vi har skrivit utrustningslistor och vi har diskuterat val av skor mm. När jag var på Gotland veckan innan vår expedition, handlade Kristina all mat. Ett hästjobb i sig. När vi kom hem hade vi ungefär ett halvt paket smör och några påsar soppa kvar. Jag skarvar bara lite! Min fru är utbildad fritidsledare, har sovit i bivack och vandrat i fjäll förut. Utan henne hade vi inte kommit längre än Nybro.

Dagen innan avfärden var vårt hem förvandlat till en utställningsplats för fjällutrustning. Säkert även så hos Matilda, Karolina, Amanda och Mats.