Askonsdagsmässa. En av årets besynnerligaste gudstjänster. Vi är säkert nästan 50 människor. Som samlas en vanlig onsdagskväll, för att få veta att vi ska dö. Som om vi inte redan visste det! Jo, det vet vi ju. Men på vilket plan. Förnuftsmässigt. Rationellt. När vi får det hela förkroppsligat, låt vara på enklast tänkbara sätt, med ett enkelt kors av aska ritat i pannan, blir det lite mer gripbart.
Framför allt känns det som en ärlig gudstjänst. Insiktsfull. Och om sju veckor - ungefär - får vi rita ett kors med vatten. På påsknatten. Uppståndelsen och det nya livets fest.
Ola predikade bra om detta i kväll. Hur vår tro får kroppsliga uttryck. Det var skönt att få sitta med, som ledig präst.
Nu börjar fastan och det känns bra. Eftertankens tid!
Det är läskigt med döden, men viktigt ändå att förstå att det inte är slutet..
ReplyDeleteSkönt att jag hann i tid till Gudstjänsten!