Är inne i en studievecka igen. Det är skönt. Bara Ludde och jag hemma. Han gör inte så stort väsen av sig. Just nu har vi lunchpaus. Måste ju kolla läget på nätet.
Det jag läser om just nu är det Sydafrikanska Kyrkorådet (motsvarigheten till Sveriges Kristna Råd) och hur de 2001 ändrade sin policy gentemot staten. Mellan ungefär 1995 (alltså efter demokratiseringen) och 2000 hade de talat om 'kritisk solidaritet'. Det betydde att kyrkorna skulle vara solidariska med staten. Förståeligt, när Mandela var president och Sydafrika äntligen fritt. Men det blev så småningom uppenbart att även de nya ledarna kunde fatta fel beslut. Så ändras policyn till kritiskt engagemang. Kyrkorna gick från detta att vara solidariska med staten. Bra gjort! Man är solidarisk med någon som saknar makt - inte med den som har makten, även om man i de flesta frågor håller med makten.
Kanske kan vi lära oss något av detta i Sverige. Med vem är Svenska kyrkan solidarisk i fråga om äktenskap och vigseltt? Staten, samkönade par, särkönade par, oliktänkande inom och utom kyrkan? Det är intressant att lägga ett maktperspektiv på hela problematiken. Jag menar inte att man genast blir mycket klokare av det men det kanske inte är meningen att man direkt ska kunna veta vad som är rätt och fel utan lyssna lite djupare. Kanske till och med samtala med varandra. Oc framför allt med den som tänker annorlunda. Att bara lyssna på den som tycker precis som jag blir ju i längden tämligen tråkigt.
No comments:
Post a Comment