Skolan i kyrkan

Denna vecka har varit fylld av förskole- och skolbesök i Birgittakyrkan. Mycket trevligt. Kronan på verket blir skolornas terminsavslutningar. Mycket folk, trevlig stämning och en möjlighet att förkunna evangelium - ett glatt budskap mitt i advent.
Detta år kände jag mig lite trött. Stunden i kyrkan blir nämligen lätt en slags uppvisning av de duktiga eleverna. (Nu talar jag om högstadiet). De sjunger jättebra och visst ska detta både synas och uppmuntras. Men avståndet mellan någon form av gudstjänst och en veritabel idol-föreställning känns nästan omöjligt att överbrygga.
Ulf och jag tände ljus för eleverna, lärarna, personalen m fl. Vi ville göra något som inkluderade alla. På första avslutningen satte jag mig sedan längst bak. Jag hamnade på 'bus-bänken'. Jag frågade 3 killar om de också hade velat sjunga.

- Jo, sa de.
- Skulle det vara olagligt att göra en 'rap' på 'Tänd ett ljus ... '?

Nej, jag tycker inte det. Men kommer dessa grabbar någonsin att få chansen att synas? Eller måste de fortsätta att sitta längst bak, prata högt och på andra sätt kämpa till sig uppmärksamhet?