Annandag jul! Det kändes fint att få dela gemenskapen med systrar och bröder i Heliga korsets kyrka. Högmässan startade kl 10 och en kort cykeltur i några minusgrader var precis den friska start på dagen min julmatsstinna kropp behövde.
Annandagens tema är Martyrerna! Viktig påminnelse mitt i julfirandet. Att vara kristen kan få konsekvenser. Jag tänker också att många andra, icke kristna, genom historien fått bli martyrer. Det är ju lika illa, om en ateist eller muslim blir förföljd för sin tros skull. Lika illa! Men idag funderar vi över våra egna trossyskon!
Väl hemkommen tar jag fram en av julklappsböckerna. Rättvisans rebell! Handlar om Desmond Tutu. Det är Kristina som har fått den. Egentligen hade jag önskat mig den engelska utgåvan. Rabble-Rouser for Peace. Desmond Mpilo Tutu kan man ju kalla martyr. Både i grundbetydelsen, d v s en som vittnar och i den överförda betydelsen: En som vittnar och p g a det får lida för sin tro.
Jag minns en annan bok av Tutu. Där beskriver han Guds nåd som en tvättmaskin istället för en dammsugare. Dammsugaren tar visserligen också bort smutsen, men den stannar kvar inuti. Tvättmaskinen sköljer bort all smuts. Den försvinner ut i avloppsnätet och är borta för alltid. Så fungerar Guds nåd. Jag tänkte använda den bilden i en predikan under mina år i Sydafrika men insåg att de flesta i den församling som vi tillhörde saknade både dammsugare och tvättmaskin.
Men associationen får mig att inse att vårt hem har varit befolkat av fler personer än vanligt under juldagarna. Och vid två-tiden kommer ett nytt julekalas. Alltså behöver bordsduken ner i tvättmaskinen och golven dammsugas.
Under soffan i gillestugan ser jag något svart. Innan jag hunnit suga upp den tänker jag: Kanske är det Jesus!
Saken är den att yngste sonen, delvis mot föräldrarnas vilja, började förstora ett av de hål, som redan fanns upptagna i örsnibbarna. Nåväl, han var på god väg att fylla 17, så kanske bör man i den åldern få ha lite självbestämmande. Vi var inte så glada åt idén. Men sonen bedyrade att hålet inte skulle bli större än 1 cm i diameter. (Vi såg ju framför oss de afrikanska örsnibbar, som nästan nuddar axlarna efter år av uttöjning. (Något vi bara sett på bild och under fyra år i Afrika aldrig sett i verkligheten.) Veckorna gick och till slut skulle uthålligheten belönas med ett slags örhänge. Stolt visade sonen upp en liten ikon, föreställande Jesus, som prydligt satt på plats i nämnda hål. De sista resterna av föräldrarnas eventuella ovilja rasade som ett korthus.
Att som långhårig, skäggig med kedjor i byxorna och nitar runt handlederna försedd tonåring vittna om sin tro, genom att bära Jesus i ena örat, den imponerade på både modren och fadren.
Men häromveckan försvann Jesus. Illa! Och som den uppmärksamme läsaren nu förstått, var det just denne Jesus som återfanns vid dammsugningen under soffan.
Så det kan löna sig att besöka kyrkan på Annandag Jul, få höra en god predikan om martyriet, gå hem och läsa en bok om en Sydafrikansk martyr vid namn Tutu och få idén att det borde städas upp lite i hemmet och därmed finna det som trots allt är Julens centrum: Jesus!
No comments:
Post a Comment