Seven on Kellner

Det finns en gata i Bloemfontein, som heter Kellner Avenue. I det hus som har nummer 7, ligger en restaurang med namnet ’Seven on Kellner’. Vi brukade gå dit som familj. Igår hade jag inte riktigt lust att äta fast food på hotellrummet, så jag tänkte: Finns ’Seven on Kellner’ kvar? Det fanns den! Tyvärr hade Jacob Mahase, kocken vi kände, gått i pension. Men ägare, Kim Brackenridge, kände igen mig. Hur mår Din familj och alla Dina döttrar. Du måste hälsa dem så mycket. Det var trevligt att sitta ner i en lugn och stillsam miljö och äta god mat. Jag bestämde mig för fisk och blev inte besviken. Men på något sätt saknade jag ändå Jacob. Han brukade komma ut och hälsa på oss och maten smakade då ännu bättre. Jag tyckte laxen var god men inte riktigt som förr. Jacob son, Ben, bodde i Stockholm där han var gift med en svenska. Tyvärr dog Ben i en trafikolycka men jag vet att Jacob fortfarande har bra kontakt med sin sonhustru i Stockholm. Det kändes lite som att träffa en landsman, när vi träffade Jacob.
En rolig ska var att jag inte hunnit åka till något internet café igår, för att ladda upp min blogg. Det fick jag göra på restaurangen. Inga problem! Jag hade inte hunnit, för jag hade hälsat på våra goda vänner i Bochabela: Moni, Lenong, Maria, Mipone, Kele och Kea. Alla vara hemma och det blev ett kärt återseende. Särskilt överrraskad blev Kele, när jag dök upp strax före arbetsdagens slut på hennes arbete: Correctional services. Hon arbetar där som assistent. Men arbetsrätt. Hon hade inget emot att få en lift hem. Men moruti, sa hon, är det OK att några av mina arbetskamrater, som jag brukar gå med, får åka med?
Idag är det lördag och jag ska snart äta frukost, sedan åka till anglikanska katedralen på morgonmässa. Kristina och jag gick varje vecka i morgonmässa i katedralen. Det är förmodligen den kyrka i Sydafrika, som haft daglig mässa längst. Vi brukade gå på en onsdag men lördag går ju lika bra. Efter det ska jag åka och ladda upp dessa rader.