Några pandemiperspektiv

Just nu är jag på ekumeniska institutet i Bossey i Schweiz (Institut œcuménique de Bossey - Bossey Ecumenical Institute). Tillsammans med kristna från olika kyrkor och världsdelar planerar vi för olika förmöten, som ska äga rum före Kyrkornas Världsråds elfte generalförsamling i Karlsruhe i Tyskland nästa år. Om generalförsamlingen blir av. På ett sätt är det en bild av livet. Vi planerar utan att veta säkert om det vi tror ska ske, kommer att ske. Mänskan spår men Gud rår, som det brukar heta.

Idag var det ledig dag, så jag åkte med de andra in till Geneve, för att gå i kyrkan. Rami, från den koptiska kyrkan i Egypten sökte sig till sin församling. Flera lutheraner skulle fira gudstjänst i den engelskspråkiga lutherska kyrkan. Joy Faith åkte till den moraviska församlingen. Jag tror alla samfund finns i Geneve. Själv siktade jag in mig på den svenska församlingens gudstjänst, inhyst i församlingssalen hos den Schweiz-tyska, reformerta församlingen.

I dörren möttes jag av Marianne, som är kommunikationsdirektor vid Kyrkornas Världsråd men även interim-ordförande i den svenska församlingen i Schweiz. Det har skett en sammanslagning av församlingen i Geneve-Lausanne och den i Zürich-Basel, om jag förstod det rätt.

Jag fick – som alla andra – visa Covidcertifikat. Nedladdat i en schweizisk app. Jag vet att detta diskuteras i Sverige och jag får erkänna att jag inte är helt insatt i argument för och emot. Spontant kändes det rimligt. Jag förstår att de personer som av olika skäl inte tål vaccin, riskerar att drabbas. Hoppas de kan få intyg på varför de inte är vaccinerade. Hade jag varit präst i en församling kanske jag hade ordnat flera gudstjänster med färre än 100 och gott om avstånd, för att slippa visa intyg i kyrkdörren. Samtidigt är det en pandemi och det handlar om att rädda liv.

Efter en gudstjänst med mycket sång och därefter kyrkfika, blev jag hämtad av hustruns kusin. Vi åkte till hans hem och jag åt lunch med hans familj. Så trevligt! Jag tog sedan tåget tillbaka till Geneve. Alla bär mask.

Ett annat perspektiv är två deltagare från Sydafrika. De riskerar nu att bli kvar i Europa om de inte hittar något flyg tillbaka hem. Omikron-varianten av covid upptäcktes i Sydafrika. Men kom det från Sydafrika? I just Sydafrika finns bland de bästa epidemiologerna i världen. Ska hela landet bestraffas för deras forskning?

Vi behöver hålla ihop som mänsklighet i denna svåra tid. Dela på vaccin och dela forskningsresultat. Inte i panik stänga gränser och misstro varandra. Olika länder kommer fram till olika beslut. Och inom länder gör vi också olika. Jag hoppas att vi lyssnar på varandra och inte är så snabba att döma.

Vaccin och tester hjälper oss att hålla viruset nere. Men vi får förmodligen vänja oss vid att leva med denna pandemi under en längre tid än vi hoppades.

Ingången till kyrkolokalen som Svenska församlingen lånar.

Interimordförande Marianne kontrollerar covidpass.

Håkan Nilsson leder gudstjänsten. Barnen tänder första ljuset.

Håkan talar vid kyrkkaffet. Marianne lyssnar.

Kyrkornas världsråd

Från igår till fredagen den 3 december deltar jag i en samling i Geneve. Det är ett planeringsmöte för att förbereda fyra olika förmöten som ska hållas före Kyrkornas Världsråds elfte generalförsamling i Karlsruhe 2022. Jag deltar i gruppen som planerar kvinnornas och männens förmöte, som fokuserar på genusrättvisa. Dessutom samlas personer med funktionsvariationer, urfolk och ungdomar i varsina grupper.

Det som är annorlunda inför nästa års generalförsamling kan uttryckas med ett ord: intersektionalitet. Vi behöver komma samman och fundera över hur de olika former av marginalisering som kommer upp till ytan i de olika sammanhangen också hör ihop och alla är uttryck för de maktrelationer som finns överallt i världen och därmed även i kyrkorna. I vissa fall i ännu högra grad.

Idag fick vi lyssna till Kyrkornas Världsråds tillförordnade generalsekreterare, Ioan Sauca. Han är ortodox präst och professor i teologi. Han talade om den gemensamma resa (common journey) som vi människor befinner oss på. Han talade om samverkan med människor av olika tro och även med dem som inte bekänner sig till någon tro.

Temat för generalförsamlingen är:

Christ’s love moves the world to reconciliation and unity

För Ioan Sauca måste denna försoning och enhet baseras på rättvisa. För alla människor och för resten av skapelsen.

När vi fick respondera var det en same från Norge som berättade om gudstjänsten i Uppsala domkyrka i onsdags. Han hade varit där och var berörd över Svenska kyrkans vilja att söka försoning baserad på rättvisa.

Själv blev det tydligt för mig, när alla personer presenterade sig, att även vårt arbete i Bibelsällskapet handlar om rättvisa och mångfald. Vi arbetar med bibelöversättningar till urfolks språk. Vi har med perspektiv om hur Bibeln kan göras tillgänglig för människor med funktionsvariationer. Vi vill få med ungdomarnas perspektiv i vårt arbete med en ny översättning av Nya testamentet till svenska. Styrelsen har som en princip slagit fast att ett inkluderande språk ska eftersträvas där det går.

När jag åkte funderade jag över hur denna vecka relaterar till mitt arbete. Det blev tydligt att det verkligen gör det. Det är meningsfullt att vara här.

Här är jag tillsammans med Joy Faith, Sarojini och Jonathan från Sydafrika.