Sommar, målning och tålamod

Denna sommar läser jag en uppbygglig bok:

Om kristet motstånd

Patrik Hagman, teolog vid Åbo Akademi har skrivit boken. Den är utgiven på Artos bokförlag. Förra året hade vi denna bok som studiebok bland präster och diakoner på Öland och i Kalmar. Av olika skäl läste jag den inte då. Men nu gör jag det och ångrar mig inte.

Häromdagen läste jag om vikten av tålamod. Hagman skriver:

Tålamod är att lita på att tiden är din vän.

Jag läste detta på morgonen och började sedan med dagens första uppgift: målning. Alla som någon gång målat en vägg vet att det krävs tålamod. Men det ger också tålamod. Det går inte att forcera. Visst försökte jag ta lite extra färg på penseln, men det ledde ju bara till att jag skvätte och spillde. Så tänkte jag på texten jag läst samma morgon. Tiden är min vän. Så jag tog lite mindre färg och arbetade mer metodiskt och så blev plötsligt målningen OK. (Jag tycker nog inte att det är roligt. Jag kan sträcka mig till OK). Förmodligen gick det även snabbare, när jag inte hade bråttom.

Särskilt när det är semester. Varför då ha bråttom? Möjligen för att bli klar med målningen, så att mer angenäma sysselsättningar kan hinnas med. Och det hann jag också. T ex bad i Kalmarsund.

Nu får även penseln ta sig ett behövligt bad.

Migration

Our applications for work permit have been approved. At last! I must say that I am relieved! Let me take you through the whole process.

In May 2012 we were employed by the Church of Sweden. My wife was employed as Church relation officer and I as a theologian, to be seconded to UKZN. We got some training in the fall of the year and our departure for RSA was scheduled to 9 January 2013. Around October 2012 the work permit process began. Due to some unforeseen problems we did not manage to complete the process before our departure. Our eldest daughter fetched all the documentation and passports at the South African Embassy and we arrived in RSA on tourist visas.

In January we made contact with the department of Home Affairs and restarted the process. Now we had to apply for a change of conditions permit. This means that we wanted to change our tourist visas into work permits. Or rather exceptional skills work permits. In retrospect we understand that this kind of permit is rather difficult to get. If we had supplied photocopies of the title page of my doctoral thesis and likewise the title page of a book which my wife has edited, it could have helped. We didn’t understand that. In March we got a message that our applications were rejected. For a short time we felt quite disappointed.

From colleagues at the University I have learnt that this is very common. We spoke to people in the church and got different kinds of advice but finally we made contact with an agency in Cape Town specialized in helping people with visa applications. Instead of applying for exceptional skills work permit, we now applied for voluntary and charitable activities work permit. Some of the documents we could make use of again. I had taken certified copies, which helped a lot. A few days ago I received an e-mail telling us that my wife’s visa was approved. Of course I got confused: why hers and mot mine? But yesterday I also got mine and we were both relieved.

Of course it has been frustrating. Without work permit you don’t get a bank account in RSA. Without a bank account you cannot open different accounts. At the gym we had to pay a year upfront and it took some time to convince the agent that this was OK. To get a contract on the mobile phone is also impossible without a bank account. In short, being without a work permit makes life a bit difficult. We are of course fortunate having our Swedish bank accounts with visa or master card. The Evangelical Lutheran Church in Southern Africa (ELCSA) has also given us much support through the Property Management Company (PMC). There is no need to feel pity for our sake.

Still, this process has given us an insight. So many people in the world are migrants, refugees or in any other sense foreigners in another country. Most of them struggle and suffer extremely. We have experienced a little bit of problems and it has frustrated us. We have felt unwelcome in another country. It has given us an understanding for others. Therefore we are grateful. Hopefully we can remember this when we meet others who come as foreigners to a country. Hopefully it gives us even more reasons to be open to others. But for now we celebrate. Thank you, South Africa, for accepting us! I took some time, but now we feel embraced.

Ögonsten

Inför kommande söndag skriver jag några tankar på Svenska kyrkans hemsida. Länken kommer här. Och texten nedan:

Ett litet ord fastnar på min näthinna. Ett ord jag inte riktigt förstår trots att jag helt och hållet begriper vad det betyder. Ordet finns i en av söndagens texter, som är några korta verser ur Ordspråksboken. Ordet är ögonsten. Det som är min ögonsten är något dyrbart. En ädelsten, som jag inte kan ta ögonen från. Det är knappast ett ord vi använder i dagligt tal men skulle vi använda det, kunde det passa på den person vi älskar. 

Jag frågar min svärfader, som är en klok man, hur han associerar. När han under sin yrkesverksamma tid fanns med i olika kommunala sammanhang, däribland byggande av nya stadsdelar, kom det till nya kvarter i norra Kalmar. Några av dessa var Gnejsen, Graniten och Kvartsen. Goda namn för kvarter där många människor ska bo. Förskolan i området fick namnet Ögonstenen. Ett ord, som hämtas från en 2 500 år gammal samling ordspråk. Spännande! 

Vi möter ordet på söndagen med temat: Andlig klarsyn. Sammanhanget handlar om att hålla Guds bud och bevara Guds lära. Uppmaningen är: Bevara min lära som din ögonsten. I en tid när vi oftare pratar om hur viktigt det är sätta människan i centrum, kan detta bli en utmaning. Att betrakta en lära eller bud som sin ögonsten, är ingen självklar tanke på 2000-talet. Men detta är uppmaningen till oss. Vi ska betrakta det Gud vill lära oss med samma ömhet och kärlek, som vi betraktar barnen på en förskola i norra Kalmar. 

Flera av texterna denna söndag uppehåller sig kring byggande. Både Paulus och Jesus talar om att bygga på en fast grund. Paulus funderar kring olika typer av byggmaterial. Bland annat ädelsten. Men det blir något närmast tekniskt och objektivt över resonemangen. Jag återvänder till ordspråksboken. Bevara min lära som din ögonsten. Det blir genast personligt.
Vid det sydafrikanska universitet där jag arbetar, finns ett forskningsområde som arbetar med frågan hur ett gott samhälle kan byggas. En av lärarna förklarade för mig: 

Vi brukar säga att man ska sätta människor först. Men det har visat sig fungera dåligt. Om någon i maktställning först ska tänka på en person inför ett beslut, blir det lätt korruption. Risken är att makthavaren tänker på en person i släkten eller i partiet. Därför är det bättre att samhället styrs utifrån regler. Parlamentet ska se till att dessa lagar och regler sätter människor främst. Regeringens och tjänstemännens uppgift är sedan att följa reglerna. Att sätta reglerna främst. 

Jag tänker på detta, när jag läser om att bevara Guds lära som sin ögonsten. Att det är viktigt med läran. Det är viktigt med Guds bud. Är det inte ofta så, både i kyrkan, samhället eller i andra sammanhang att vi menar oss sätta människor främst men då också riskerar att agera godtyckligt. Det finns en styrka i goda, genomtänkta och rättvisa regler. Regler som gäller alla och gör att korruption eller nepotism kan upptäckas och i bästa fall undvikas. 

Frågan vi ställer den söndag som handlar om andlig klarsyn är: på vilken lära bygger vi våra liv? Vilka bud är det vi bevarar som vår ögonsten? Uppmaningen vi får är att söka grunden för beslut och handlingar i Guds vilja. 

Sådan är kapitalismen …

Förra året bytte vi kök på sommarstället. Om detta har jag skrivit här. Köket inhandlades på IKEA och vi är i stort sett nöjda. På något ställe behöver någon dörr eller låda justeras. I den mån det är snett är det förmodligen mitt eget fel. Om man inte gör helt rätt från början blir det ju inte heller helt rätt på slutet. Men det är i alla fall tillräckligt bra. I stort sett alla i familjen har varit med och jobbat. Samt några goda vänner, som gett ovärderlig och handfast hjälp.

Ett av överskåpen är ett vitrinskåp. Det har tre hyllplan. Dels bottenplanet, som ingår i själva stommen och sedan två glashyllor. Men det finns plats för ytterligare en glashylla. Alltså tänkte hustrun och undertecknad att en glashylla smidigt kunde inhandlas och vips hade vi ytterligare cirka 2000 cm² att ställa glas eller muggar på. En inköpsresa till det stora varuhuset företogs. Måtten hade jag med mig. På ett ungefär. Min förförståelse var att företaget håller sig med standardmått. Så var icke fallet.

Det kökssystem vi införskaffade heter FAKTUM. På inköpslistan stod:

Glashylla. 56x35 cm.

Vad jag inte visste var att FAKTUM har utgått. I stället finns ett nytt system, som heter UTRUSTA. Om man vill skaffa en glashylla måste man köpa 2, för de ligger förpackade i det antalet. Med tanke på priset kan jag acceptera detta. Köp 2 och ha ett i reserv och en hylla går sönder (?). Två hyllplan i glas, i systemet UTRUSTA för ett pris av SEK 119:- lät överkomligt. Måtten var ungefär 56X35

Den vänlige expediten upplyste mig om att det fanns möjlighet att köpa två hyllplan av FAKTUM men att det dels är en beställningsvara, dels något dyrare. (Procentuellt sett skulle man kunna beskriva det som betydligt dyrare. Istället för 119:- kostar det 199:-). Eftersom jag inte ville åka tillbaka till det stora varhuset och eftersom expediten trodde att det nog var samma mått, köpte jag två hyllplan och åkte glad i hågen vidare.

När jag sedan skulle sätta in ett av de två hyllplanen i skåpet fungerade det inte. Det var för trångt. D v s hyllplanet var för brett. Min första tanke var: jag har säkerligen monterat stommen fel, så att hela skåpet slagit sig. Olika lösningsförslag poppade upp i hjärnkontoret, typ åka till en glasmästare och kapa 3 millimiter på glasskivan. Ingen bra idé förstod jag senare efter att ha talat med den gode vän som hjälpt till att sätta upp köket (och som verkligen hjälp till, timmar i sträck). Vederbörande har dessutom arbetat på det stora varuhuset och kunde berätta att glaset är härdat och sannolikt spricker, om man försöker kapa det.

En misstanke som legat och gnagt hela tiden var: kan det vara så illa att glasskivorna har olika mått? Inte kan väl det stora varuhuset ändra måtten när de inför ett nytt system? Alltså tog jag ut en av de gamla glasskivorna och jämförde. Döm om min förvåning: Den gamla skivan är ca 3 mm kortare. (Därav prisskillnaden, måhända?)

På ett sätt var detta ett glatt budskap, för då hade jag ju i alla fall inte monterat skåpen fel. Men konsekvensen blir inte bara en resa till det stora varuhuset utan två. Dels för att lämna tillbaka de felaktiga skivorna och beställa de nya, dels för att hämta de nya.

Låt oss nu stanna upp ett tag och reflektera. Att ett företag byter ut ett gammalt system mot ett nytt kanske man inte kan säga något om. Sådant händer. Men att man ändrar måtten med ett fåtal millimeter – vad ska det vara bra för? Den gode vännen kunde upplysa mig om att det stora företaget med de fyra bokstäverna gör precis så, när de inför ett nytt system och dessutom höjer priset på den utgångna produkten.

Under tiden som hustrun och jag plockade ut glas ur skåpet, för att jämföra glasskivornas storlek, satt svärfadren och svärmodren i storstugan och åsåg det hela. Den något svaghörande svärfadren fick det hela förklarat för sig och menade att han inte riktigt hade uppfattat vad det handlade om men när han sedan började sjunga …

Sådan är kapitalismen,

Otack är den armes lön.

De e dom rikas paradis men

Ingen hör en fattigs bön

… förstod vi att han hade uppfattat det väsentligaste.

Changed login

I got e-mail from the University of KwaZulu-Natal. I think it was on 27 June. The message was simple. Everyone had to change her or his login. I tried but failed and sent an e-mail to the ICS support. I had read  the message that it had to be done before 1 July but I didn't understand the implications. When I tried to open my e-mail yesterday I realised that the ICS support might have answered me on the 28 or 29 June. Since we live in our cottage – without internet – I hadn’t checked. And now I could not open my e-mail account. The old password didn't work.

Not good. I have told the students that I will read my mail from time to time. How about if one of them needs to comunicate with me?

But fortunately I found an e-mail address on the website and sent a message from my Swedish account and got answer very soon. With instructions how to solve the problem. And it worked!

After having sent a message, thanking the ICS support, I got this nice and polite answer:

My pleasure Sir, sorry for any inconvenience caused,
Have a great day

It really made my day!