Hemma igen efter retreaten

Underbart att få vara fem dagar i tystnad. Ett enkelt dagsschema med mässa, tre andra bönetillfällen, måltider, två undervisningspass och en meditation. Dessemellan många promenader i ett vackert bohuslänskt höstlandskap.
Efter dessa fem dygn några dagar i huvudstaden med anledning av äldsta dotterns något försenade 25-årskalas. Också det underbart. Fick träffa många av hennes trivsamma vänner, samt större delen av barnaskaran. Yngsta dottern var till och med närvarande inledningsvis via skype från Boston.
Stor tacksamhet!

Tänd hoppets ljus

Internationella gruppen i S:ta Birgitta församling drar igång en skrivartävling för män i Berga. Av flera skäl. Dels ska vi som vanligt ha Världens fest i Birgittakyrkan i december. Det blir andra söndagen i advent, den 4 december. Vi behövde hitta på något som eventuellt intresserar och drar folk. Dels har det ju hänt mycket i Berga den senaste tiden med alla bränder.
Svenska kyrkans internationella arbete har varje år en advents- och julkampanj. De två senaste åren har den handlat om kvinnors och barns situation i världen. I år ska den handla om mäns situation. Det är bra!
I den internationella gruppen tänkte vi: Berga är också en del av världen. Om det framför allt är pojkar och unga män, som ligger bakom bränderna, så landar ju advents- och julkampanjen mitt i vårt bostadsområde. Hur mår män och pojkar i vår egen närhet? Varför inte dra igång en skrivartävling.
Fram till första söndagen i advent är det fritt fram att lämna in bidrag. Högst 2500 tecken (inklusive blanksteg). Vinnarna kan räkna med en mindre summa pengar. Alla bidrag ska publiceras i ett litet häfte. Detta häfte säljs till förmån för Svenska kyrkans internationella arbete.
Juryn består av Odd Zschiedrich, som är kansliansvarig vid Svenska Akademien, Björn Wennerström, direktor på Kalmar Stadsmission och Tobias Sandblad, som är reporter vid Sveriges Radio Kalmar.
Det ska bli spännande att läsa bidragen. Svensklärarna på Östra Funkaboskolan ska jag träffa den 9 november.
Men först ska jag åka på retreat. Tillsammans med hustrun. Vi kommer att gå in i tystnaden söndag kväll och då ligger blogg, e-post, facebook, mobil, sms nere. Skönt ska det bli! Vem vet – kanske ska jag själv skriva några rader på temat. ”Tänd hoppets ljus”. Men i så fall får jag delta utom tävlan!

Kalmar flygplats 22.27

Just nu är jag på flygplatsen. Det är jag och några taxi-chaffisar. Ska hämta avärföräldrarna som varit i Mälardalen och förlustat sig. Det tycker jag de gjort rätt i. Men nu är flyget försenat. Inte mycket att göra åt. Jag sitter inte i sjön.jag minns den gamle sydafrikanske prästen, Fathet Ezekiel, som predikade om "the beauty of waiting". Men han hade nog inte satt sig och bloggat utan bara satt sig och ..... väntat. Därför ska jag nu också göra det.

Berga centrum

I natt brann det rejält i Berga centrum. Apotek, bageri och bank totalförstördes. Många i området oroliga. Polisen behöver tips. Jag gick upp till radion vid 11 och berättade att vårt cafe Birgitta alltid har öppet torsdagar. Det har sällan varit så mycket folk. Sedan var jag i radion igen vid 15.30 just efter polisen.
Nu hoppas jag att polisen hittar den eller de skyldiga. Men också att vi alla hjälps åt. Den 23 oktober blir det stormöte i området. Hoppas alla goda krafter då hjälps åt.
När jag var uppe i Berga Centrum mötte jag en del ilska och frustration. Idag var det fullt av politiker, poliser och andra i Berga Centrum. Många boende tycker att det är på tok för sent.
Vissa personer med utländsk bakgrund känner sig utpekade.
Nu gäller det att inte rusa iväg och dra förhastade slutsatser.

Systrar och bröder i Egypten

På Sveriges Radios hemsida kan man läsa om massakern på 23 koptiskt kristna i Egypten. Fruktansvärt! Men det finns ljus i mörkret. Enligt Ekot:

En ung muslimsk kvinna som kommit för att visa sitt stöd för kopterna säger att om det kommit något gott ut av denna tragedi så är det att folkets naiva tilltro till militären nu är fullkomligt utraderad.

Dels visar muslimer stöd för kristna. Underbart. Dels blir det tydligt att den arabiska våren i Egypten avstannat. Militärrådet verkar inte stå för förändring utan för fortsatt förtryck. Om detta blir tydligt för fler, har de 23 inte dött förgäves.
Att det ska vara så svårt för demokratin att få fotfäste. Och hur viktigt är det inte att vi vårdar den demokrati vi har i vårt land. Den är inte självklar.

Hällqvists 100 år

I Kalmar finns många klädaffärer. Men om jag ska köpa kostym eller dylikt går jag till Hällqvists. Ägaren, Georg Ekenberg, har arbetat i affären i 60 år. Började som springpojke. Affären fyllde 100 år i fredags. Jag var där och skrev i gästboken, samt bjöds på smörgåstårta, prinsesstårta, kaffe mm. Eftersom jag kom från lunchen och hade druckit kaffe, nöjde jag mig med en geléråtta. Inredningen i ek är från 1920-talet. Vill man besöka butiken utan att åka till Kalmar kan man se ett bildspel på Barometerns hemsida.
I Östran kunde vi i fredags läsa om denne särpräglade affärsinnehavare. Jag fäste mig mest vid svaret på frågan om det ska bli rea i samband med 100-årsfirandet:

Vi har inte haft rea på hundra år och ska inte ha någon rea nu heller.

Jag har från annat håll förstått att de kläder som av olika skäl inte säljs, istället skänks till nödlidande. Mer sådant!
Det passar en dag som denna. Tacksägelsedagen. I kyrkan var platsen framför altaret smyckad med s k skördealster. Några skänker, andra går fram och hämtar det de behöver och lägger pengar i en korg, så mycket de kan avvara. Pengarna, idag 5 105:-, går via Svenska kyrkans internationella arbete, till Afrikas horn. Mer sådant!
Efter söndagsmiddag, som snart ska avnjutas, åker hustrun och jag till Växjö. Sammanträde med Internationella rådet i Växjö stift. Vi börjar nu förbereda inför advents- och julinsamlingen, missionsakademin ska träffas 16 januari och därefter står det inte på förrän det är fastaktion. Vi är många som engagerar oss i dessa frågor i Växjö stift. Det är roligt att vara med. Mer sådant!

Arbetsdag i sommarstugeområdet

Klockan 10 stod ett stort antal män och ett par kvinnor nere på midsommarplatsen. Det var mestadels personer något äldre än jag. Instruktioner delades ut. Klockan 13 skulle det bli korvgrillning och allt skulle vara slut klockan 16, då de som ville kunde basta. Jag följde med bort till dämmet. Där handlade det om att dra ris, som skulle eldas. På vägen dit frågade jag Bengt vilken strategi vi skulle ha:

Att göra så lite som möjligt, fåt det att ta så lång tid som möjligt och dessutom få så mycket betalt som möjligt.

De två första delarna kanske kunde uppnås men betalning var ju inte aktuellt. Ebbe och Ola var utrustade med motorsågar. Vi andra drog, slet och kastade stora grenar, små kvistar, ruskor osv på elden, som slukade allt.
Ann-Margret kom med lite väl små kvistar. Hon fick då veta att hon inte behövde vara så noga och hennes man, Rolf, utbrast glatt:

Hämta dammsugaren, Ann-Margret.

Bengt, ålderman, fick ibland höra kommentaren:

Gå och sätt Dig och vila, Bengt.

God stämning och jag jobbade parallellt med projekt lära mig namnen även på fruarna. I sommarstugeområdet finns en idé om att man utgår från männen:

Det var värst vad de hade trevligt hos Karl-Martins igår!

Nu vet jag att hans fru heter Helena. Och att deras grannar inte heter Ebbes utan Ebbe och Ros-Marie. Våra grannar heter Ann-Margret och Rolf och därefter bor Irene och Curt, samt Karin och Willy. På andra sidan Lennart och Runa, Bengt och Ulla, samt Kristina och Kalle. Jag tror jag fick med alla de närmaste.
Vid kaffet berättade Karl-Martin att han varit nere hos muslimerna och blivit omvänd. Kanske mest för att se min reaktion. Det handlade nog mest om sol och bad i Egypten. Men på ett vattenland hade han sett en egyptisk man med sin familj. Alla klädda i badkläder utom frun, som kom i våtdräkt. Det samtal som sedan utspann sig fördes på ett mycket respektfullt sött kring hur olika könsrollerna är i olika delar av världen. Vi kom in på vår egen kultur, våldtäkter i krig, fredspristagarna osv. Mycket inspirerande.
Sedan fortsatte vi, män och kvinnor, och dra ris och röja kring dämmet. Jo, det är klart att männen sköter motorsågarna. Men helt plötsligt ropar Ros-Marie till Ebbe att hon vill ha saxen och sedan hon fått den hugger hon tag i en större stock och drar den till högen med andra stockar.
När vi skulle sluta tyckte någon att Ola var väl hård mot sina undersåtar och ett samtal utspann sig kring vilken slags undersåtar vi är. Backstugusittare ströks. Möjligen torpare. Daglönare, föreslog Karl-Martin och sa att hon hoppas få ut sin lön senare och så gav han sin fru, Helene, en stor kram. När vi väl var inne på gamla maktförhållanden och vad torparna hade för förpliktelser mot bonden och huruvida de skulle bidra med ost, mjölk osv så sa Ola, att det väl snarare var till prästen man skulle komma med tionde.

Jo, jag tackar jag. Hugger Du veden innan Du levererar den? frågade jag glatt.

Det lovade Ola att göra, så nu får vi se hur det går med den saken. Någon korvgrillning blev det dock inte och inte heller bastu, fast jo, men inte på sommarstugeområdet utan hemma i bostaden med hustrun. Också det en dagslön som heter duga. Tiondet klarar jag mig säkert utan.

Hur stort är Afrika?

Denna bild åker nu runt i cyberspace. Jag måste säga att jag själv gör misstaget många gånger att tala om Afrika som vore det något homogent. På ett sätt är det ju det. En kontinent. Klart avgränsad med några större och mindre öar. Men hur stor är inte denna del av världen? Och hur många folk, kulturer, språk, religioner osv finns inte representerade? Nigeria – den folkrikaste nationen – har över 150 miljoner invånare. Enligt wikipedia finns det 527 katalogiserade språk. Vi talar nu bara om en enda nation. 55 länder finns det. 1 miljard bor i Afrika. Också detta enligt wikipedia.

Vad spelar då denna kunskap eller insikt för roll? Jo, vi tenderar att generalisera, när det gäller Afrika och finna trygghet i denna generaliserade bild. Det tror jag inte hjälper upp världsläget. Nej, låt oss ta in en något mer komplex verklighet. Ja, det finns enorma problem i Afrika men det finns också unika möjligheter. Visst, det finns korruption så det kunde räcka för generationer framåt men det finns också människor, som osjälviskt ger allt.
Därför är det fantastiskt att Norska Nobelpriskommittén gett tre kvinnor nobelpriset, varav två kommer från Afrika. Grattis inte bara till Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee ochTawakkul Karman utan också till alla andra kvinniskor och människor i Afrika och även Jemen och resten av världen.
Idag, när Desmond Tutu fyller 80 år och idag, när det är den Heliga Birgittas dag.
Det värmer – en verklig brittsommar – både i Skandinavien och på denna enorma kontinent, som vi kallar Afrika – motherland.
Long live the mothers of Africa.

Närhet och samverkan

Idag var förtroendevalda i Kalmar pastorat samlade till överläggningar. På programmet stod den s k strukturutredningen: Närhet och samverkan. Gäst var Lars Johnsson, som varit ordförande i utredningen. Utredningen handlar om hur församlingarna ska samverka i framtiden, utan att tappa bort närheten till människorna. Lokal gemenskap men rationell förvaltning. Lars Johnsson delade upp sitt anförande i tre delar.

• De lokala strukturerna
• Gemensamt ansvar för kyrkobyggnaderna
• Den administrativa samverkan

Det mesta av tiden användes till hur organisationen kring församlingar, pastorat och samfälligheter ska se ut i framtiden. Tanken är att de kyrkliga samfälligheterna ska bort. Det ska finnas två modeller:

• Församlingar. (Som styrs av ett kyrkoråd, som utses av kyrkofullmäktige, som väljs i kyrkoval)
• Pastorat, där det ingår två eller fler församlingar. (Där väljs ett kyrkofullmäktige, som dels utser kyrkorådet, dels två eller flera församlingsråd.)

Skillnaden mot nu är att pastoratets kyrkoråd får fatta beslut när det gäller den kyrkliga verksamheten. Idag får exempelvis kyrkonämnden i Kalmar pastorat bara fatta beslut som rör resurser (personal, fastigheter mm). Det gör att en del frågor landar mitt emellan stolarna. Församlingskyrkoråden i Kalmar pastorat kan fatta beslut som går stick i stäv med kyrkonämndens beslut och då hamnar hela organisationen i limbo. Framtidens idé är att organisationen ska bli tydligare.
Lars Johnsson berörde att det ändå kan bli problem, om det råder misstro mellan pastoratsnivån och församlingsnivån. Men så är det säkert inte i Kalmar, tillade han, varpå de flesta i lokalen fnissade berört.
När det gäller kyrkobyggnaderna är förslaget att de ska förvaltas av stiften. Som det redan är i Visby stift. Den administrativa samverkan berördes väldigt lite.
Frågorna är viktiga. Under större delen av 1900-talet har Svenska kyrkan haft 2500 församlingar. Idag finns knappt 1500. Den utvecklingen har ägt rum utan att Svenska kyrkan direkt haft någon strategi. Jag ser många positiva fördelar med att behålla små församlingar. Men styrningen av personal, fastigheter och verksamhet bör ske på samma nivå. Annars bygger man in onödiga konflikter i systemet. Konflikterna kommer säkert att finnas kvar men kan lösas på bättre sätt i den föreslagna strukturen tror jag.
Lars Johnsson var insatt och påläst. Lätt att lyssna på. Men under hela föredraget försökte jag slå undan tanken att han utseendemässigt påminner om TV-figuren ”Gynekologen i Askim”. (Jacob Nordenson, som även spelade en av bröderna i Pistvakt). Döm själva:

Paus i arbetet

Fredag förmiddag stängde jag av min arbetsmobil. Satte på frånvarohanteraren för min e-post. Jag gör det när jag ska vara ledig. För det mesta. Åtminstone när det handlar om ett par dagar. Och det gjorde det nu.
Först åkte vi till Uppsala. Där finns näst äldsta dottern. Vi besökte en trivsam etiopisk restaurang, som heter Messob. Rättvisemärkt och kravmärkt. Dessutom kan man dricka sydafrikansk öl. Det gjorde vi. Men inte så mycket. Samt åt injera. (Typ pannkaka). Lördag var hustrun på sammanträde på kyrkans hus medan näst äldsta dottern och jag var ute och gick i mycket vackert britt-sommar-väder. Uppsala är en härlig stad.
Därifrån till goda vänner utanför Alunda. Långpromenad. Bastu. Mat och trivsel.
Söndag förmiddag högmässa i Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala. Höll inte med om allt. T ex menar jag inte att människor är änglar. Vi kanske kan vara ”som änglar” i någon mening. Men änglar, enligt bibeln, är ju en annan typ av varelser. Men det var en fin gemenskap och vi brukar gå dit, när vi är i Uppsala. Mycket för att följa med vår dotter.
Så mot Stockholm. Lunch på vägen, tänkte vi. Och hamnade utanför Upplands Väsby på en golfklubb. Nja! Kanske inte vårt rätta element. Men hustrun återkommer till att bordsgrannarna glatt började prata handikapp med oss, som om vi vore insatta och hörde dit. Det var ju i och för sig en positiv sida av saken.
Kaffe hos gamle högstadiekamraten med familj och sedan kvällsmat hos äldsta dottern med sambo. Dit även äldste sonen anslöt.
Efter en god natts sömn på har vi nu tagit oss hem. Stopp för lunch och skoinköp i Norrköping. Glad hund, som vi hämtade på hundpensionatet. Fortfarande ledig kväll innan arbetet börjar imorgon igen.
Med andra ord en mycket god helg.